Frida K

Det absolut bästa med att bo ensam och hemifrån är lugnet. Jag har alltid varit en person som tycker om stillsamhet och lugn och ro. Visserligen tycker jag ju om när det händer lite också, men har jag tröttnat på lugnet vet jag att jag kan åka hem till mor och far för där är det aldrig en lugn stund, förutsatt att Erica är hemma. Det känns som både jag och Smulan föredrar lugnet framför farten. Men både hon och jag tycker om vissa stunder när man kan gå lös. Ni vet, springa fritt i hagen. Jag blir väldigt sällan rastlös, visst jag kan ha tråkigt men det är faktiskt sällan jag känner att det kliar i hela kroppen för att jag inte har något att göra. Jag tror att väldigt många underskattar lugnet, det är nog en viktig del i våra liv, men å andra sidan är vi ju väldigt olika så lugnet är förmodligen inte lika viktigt och uppskattat av alla, även om det kanske borde vara det. Eller vad tycker ni?