2.5 timmar senare

And she's back. Det tog inte lång tid förän hon stod vid porten och ville in igen. Men det tog inte heller lång tid förän hon ville ut igen. Denna gången vågade hon vara ute längre. Men efter en stund ringde mobilen och tydligen hade Smulan hittat lite fel så jag fick gå och hämta henne. Det var bara huset bredvid så det var inte särskilt långt. Men nu känns det lite konstigt om jag ska släppa ut henne igen, då kanske hon går dit direkt och vill komma in, och hur dumt kommer inte det känns i så fall?

Aja, det kändes skönt att hon visste att hon skulle tillbaka i allafall. Mammas lilla snuttegris!
KRAM

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0