Frida K

Gårdagens kväll blev en del att göra. Efter att jag sluta jobba och cyklat hem möttes jag av att väggarna skakade. Då var grannen i gång igen tänkte jag. Ni minns när jag skrev om han (det måste vara en han) som festade en tisdag till klockan fyra på morgonen. Det var samma igår kväll. Fast denna gången var jag mycket trött och skulle upp tidigt dagen efter (idag). Jag tar inga risker. Jag skickade iväg ett sms till min far och skrev att det var typiskt att grannen hade fest när man ska upp tidigt. Hade ju vart skillnad i annat fall. Mamma ringde en stund senare och erbjöd sig att komma med öronproppar, det hela slutade med att jag cyklade dit, åt lite kvällsmat och lånade bilen och körde iväg till Mikael och spenderade natten där istället. Som sagt, Inga risker. Trodde jag.

Vaknade halv sex i morse (började 8) av Mikaels pappas väckarklocka och trodde att det var brandlarmet som tjöt. Livrädd blev jag och totalt klarvaken. Mikael skulle upp tjugo i sex till jobbet. Jag kunde inte somna om. När han gick upp så hörde jag det han gjorde. Sen sattes teven på ganska hög volym och då var det den jag hörde. Sen när man ligger sådär gott i sängen och håller precis på att somna kommer det där tidningsbudet som hörs över hela kvarteret. DAMN! Lena och Jan har lyckats göra sig bekanta med denna konstiga man som ringer på dörren sex på morgonen (observera att det är betydligt fler än en gång han ringer på klockan) och står och pratar som om han skulle hålla tal för ett fullsatt Ullevi utan mikrofon. Lyckat! När han äntligen gick så var det inte långt kvar för att gå upp, närmare en halvtimme kanske. Jag somnade inte. Men de timmarna jag sov, sov jag väldigt gott. Och jag ser fram emot nattens sömn och jag hoppas innerligt att grannen inte ställer till en brakfest igen och att jag får sova till väckarklockan ringer.