10 januari
Hejsan!
Jag fick för mig att jag någon gång lovade er läsare att bli lite mer aktiv, jag kan inte påstå att jag hållt det löftet men jag ska försöka bättra mig, starting today.. =)
Jag har så många tankar i mitt huvud som bara vill ut, men allt kan jag ju dessvärre inte skriva här.. kladdar på papper så fort jag har tillgång till att göra det typ, snart får jag köpa ett nytt block, och det var ju egentligen inte det som jag hade avsett att använda de till. hmm...vad gör man när man tänker så mycket att man har huvudvärk, när man inte kan sätta ord på tankarna utan de bara cirkulerar runt i huvudet, det är som att tänka på något som man inte vet vad det är men man tänker det ändå. det är ungefär som att måla av något som man aldrig tidigare sett, att se massa bilder som man heller aldrig sett, but still, man vet att de finns där. Har du varit med om det också? Jobbigt...
Jag vet inte vad det är med mig, men jag känner mig så liten jämfört med alla andra. När jag gick på högstadiet, o åldrarna lägre ned så tyckte jag att de som gick på gymnasiet var så stora och vuxna, speciellt de som tog studenten. Samma sak kände jag när jag började ettan på gymnasiet och tyckte att de som gick trean var så himla mkt större/äldre än mig. Sen när jag väl började trean själv så kände jag mig inte alls så stor som jag tyckte att man var när man va äldre, och inte kändes det som att de som var yngre tyckte det heller. Vad hände egentligen? Var jag bara riktigt patetisk som barn och trodde att alla en dag skulle se upp till mig såsom jag såg upp till de som var äldre än mig? Eller respekterade man bara de som var äldre mer då jag var liten än vad man gör nu när jag är stor? Egentligen borde jag känna mig vuxen, jag menar. Jag läser på högskolan, jag bor själv i en lägenhet, vilket innebär att jag får tvätta själv, städa själv(de har jag ju visserligen gjort så länge jag kan minnas), handla själv, laga mat själv, ja, det är en jäkla massa, men ändå känner jag mig inte vuxen? Detta börjar bli konstigt..
Äsch, jag tänkte gå ut på en morgonpromenad, så regnar det. ORKA! Jag tar den senare, förmodligen i eftermiddag...
Nu ska jag nog ta tag i den här förmiddagen, har visserligen inget att göra, men några dåliga såpor går det alltid på teven, eller såna där ordtävlingsprogram som man kan se på i evigheter o tycka att folk e dumma i huvudet som säger samma ord som folk redan har sagt 70 gånger... nåja..
Ha de gott
Over and Out
Frida
Jag fick för mig att jag någon gång lovade er läsare att bli lite mer aktiv, jag kan inte påstå att jag hållt det löftet men jag ska försöka bättra mig, starting today.. =)
Jag har så många tankar i mitt huvud som bara vill ut, men allt kan jag ju dessvärre inte skriva här.. kladdar på papper så fort jag har tillgång till att göra det typ, snart får jag köpa ett nytt block, och det var ju egentligen inte det som jag hade avsett att använda de till. hmm...vad gör man när man tänker så mycket att man har huvudvärk, när man inte kan sätta ord på tankarna utan de bara cirkulerar runt i huvudet, det är som att tänka på något som man inte vet vad det är men man tänker det ändå. det är ungefär som att måla av något som man aldrig tidigare sett, att se massa bilder som man heller aldrig sett, but still, man vet att de finns där. Har du varit med om det också? Jobbigt...
Jag vet inte vad det är med mig, men jag känner mig så liten jämfört med alla andra. När jag gick på högstadiet, o åldrarna lägre ned så tyckte jag att de som gick på gymnasiet var så stora och vuxna, speciellt de som tog studenten. Samma sak kände jag när jag började ettan på gymnasiet och tyckte att de som gick trean var så himla mkt större/äldre än mig. Sen när jag väl började trean själv så kände jag mig inte alls så stor som jag tyckte att man var när man va äldre, och inte kändes det som att de som var yngre tyckte det heller. Vad hände egentligen? Var jag bara riktigt patetisk som barn och trodde att alla en dag skulle se upp till mig såsom jag såg upp till de som var äldre än mig? Eller respekterade man bara de som var äldre mer då jag var liten än vad man gör nu när jag är stor? Egentligen borde jag känna mig vuxen, jag menar. Jag läser på högskolan, jag bor själv i en lägenhet, vilket innebär att jag får tvätta själv, städa själv(de har jag ju visserligen gjort så länge jag kan minnas), handla själv, laga mat själv, ja, det är en jäkla massa, men ändå känner jag mig inte vuxen? Detta börjar bli konstigt..
Äsch, jag tänkte gå ut på en morgonpromenad, så regnar det. ORKA! Jag tar den senare, förmodligen i eftermiddag...
Nu ska jag nog ta tag i den här förmiddagen, har visserligen inget att göra, men några dåliga såpor går det alltid på teven, eller såna där ordtävlingsprogram som man kan se på i evigheter o tycka att folk e dumma i huvudet som säger samma ord som folk redan har sagt 70 gånger... nåja..
Ha de gott
Over and Out
Frida
Kommentarer
Trackback
