Länge sen
Hej på er!
Nu var det längesen och tänka sig för ovanlighetens skull har det hänt lite saker sen sist. Hoppas ni inte har saknat mig alltför mycket, men jag tror inte den risken är särskilt stor...
Efter 18 år och fyra månader fick jag äntligen se min första allsvenska fotbollsmatch. Det var IFK Göteborg och AIK som fick äran att ta min oskuld och detta på IFKs hemmaplan; Nya Ullevi. Det var faktiskt en upplevelse och rätt så kul att se, trots att jag åkte på oddset (hade tippat IFK). Det var omkring 600 poliser ute på stan, bara för detta evangemang så till en början undrade vad jag hade gett mig in på. Som tur var (om jag ska vara riktigt egotrippad, vilket jag får vara i detta fallet) hände det inte mig något så jag skulle mer än gärna åka och se en match till. Denna upplevelse delade jag med Mikael (dock inte hans första allsvenska match) och det var faktiskt mycket trevligare än vad jag hade förväntat mig, eftersom jag inte är så intresserad av att se fotboll. (MYCKET bättre och roligare att se live)
Äntligen har också Projektarbetet lämnats in så nu slipper man tänka på det mer. Nu är det inte mycket kvar av skolan och medräknat helger och lovdagar är det BARA 49 dagar kvar till studenten!!! Shit, det går fort så man knappt kan tro på det själv. Jag tror inte att någon har en aning om hur kul det kommer bli och jag blir sååå exalterad bara av att tänka på det. Hoppas det blir lyckat och bra väder och allt som hör till, det underlättar nog stämningen en aning. Men innan dess måste jag införskaffa mig en vattenfast mascara för jag kommer vara en av dem som kommer STORLIPA när man ska "ta farväl" av alla lärare (nästan alla lärare eftersom man är en aning glad av att slippa några). Inte nog med det, man ska säga hej då till klassen också. Inte för att jag har haft världens bästa klass men man har ju ändå någon slags 'connection' till den.
Jag kommer ihåg hur jobbigt det faktiskt var att gå ur nian. Det hade jag faktiskt inte förberett mig på. Även fast man visste att man inte skulle hamna i samma klass som vissa, eller tillochmed på samma skola. Men den klassen var så speciell. Vi gick faktiskt igenom mycket tillsammans, bråk, slagsmål, mobbing, klassresor, skolresor och UNDERBARA tillfällen som man bara längtar tillbaka till. Det är faktiskt lite sorgligt när man tänker tillbaka på den tiden för det var nog den bästa skoltiden i mitt liv, hittills. Undrar om jag kommer tänka så om tre år om klassen som jag har nu. När jag går ur Högskolan som en examinerad högstadielärare kanske jag sitter och skriver här och tänker tillbaka på de stunder vi har delat tillsammans; mattelektionerna på fredagarna med Åke och hans roliga fredagsskämt, våra otroliga sångförmågor som vi tvingats visa under Lis svenskalektioner och svåra konstruktionsberäkningar som bara ett fåtal i klassen förstår sig på som vi präglats utav under alla dessa tre gymnasieår. Ja, minnen finns det gott om, både bra och dåliga.
Nu hade jag tänkt att läsa igenom ett svenskahäfte som vi har fått till Nationella Proven, vi har ett delprov imorgon så det kan ju vara bra om man är lite bekant med materialet.
Hoppas ni har det bra!
Och just ja, jag får inte glömma säga hej till Therese, hon bad nämligen om det. Så; HEJ THERESE! haha ;)
Ta hand om er
KRAMAR
Nu var det längesen och tänka sig för ovanlighetens skull har det hänt lite saker sen sist. Hoppas ni inte har saknat mig alltför mycket, men jag tror inte den risken är särskilt stor...
Efter 18 år och fyra månader fick jag äntligen se min första allsvenska fotbollsmatch. Det var IFK Göteborg och AIK som fick äran att ta min oskuld och detta på IFKs hemmaplan; Nya Ullevi. Det var faktiskt en upplevelse och rätt så kul att se, trots att jag åkte på oddset (hade tippat IFK). Det var omkring 600 poliser ute på stan, bara för detta evangemang så till en början undrade vad jag hade gett mig in på. Som tur var (om jag ska vara riktigt egotrippad, vilket jag får vara i detta fallet) hände det inte mig något så jag skulle mer än gärna åka och se en match till. Denna upplevelse delade jag med Mikael (dock inte hans första allsvenska match) och det var faktiskt mycket trevligare än vad jag hade förväntat mig, eftersom jag inte är så intresserad av att se fotboll. (MYCKET bättre och roligare att se live)
Äntligen har också Projektarbetet lämnats in så nu slipper man tänka på det mer. Nu är det inte mycket kvar av skolan och medräknat helger och lovdagar är det BARA 49 dagar kvar till studenten!!! Shit, det går fort så man knappt kan tro på det själv. Jag tror inte att någon har en aning om hur kul det kommer bli och jag blir sååå exalterad bara av att tänka på det. Hoppas det blir lyckat och bra väder och allt som hör till, det underlättar nog stämningen en aning. Men innan dess måste jag införskaffa mig en vattenfast mascara för jag kommer vara en av dem som kommer STORLIPA när man ska "ta farväl" av alla lärare (nästan alla lärare eftersom man är en aning glad av att slippa några). Inte nog med det, man ska säga hej då till klassen också. Inte för att jag har haft världens bästa klass men man har ju ändå någon slags 'connection' till den.
Jag kommer ihåg hur jobbigt det faktiskt var att gå ur nian. Det hade jag faktiskt inte förberett mig på. Även fast man visste att man inte skulle hamna i samma klass som vissa, eller tillochmed på samma skola. Men den klassen var så speciell. Vi gick faktiskt igenom mycket tillsammans, bråk, slagsmål, mobbing, klassresor, skolresor och UNDERBARA tillfällen som man bara längtar tillbaka till. Det är faktiskt lite sorgligt när man tänker tillbaka på den tiden för det var nog den bästa skoltiden i mitt liv, hittills. Undrar om jag kommer tänka så om tre år om klassen som jag har nu. När jag går ur Högskolan som en examinerad högstadielärare kanske jag sitter och skriver här och tänker tillbaka på de stunder vi har delat tillsammans; mattelektionerna på fredagarna med Åke och hans roliga fredagsskämt, våra otroliga sångförmågor som vi tvingats visa under Lis svenskalektioner och svåra konstruktionsberäkningar som bara ett fåtal i klassen förstår sig på som vi präglats utav under alla dessa tre gymnasieår. Ja, minnen finns det gott om, både bra och dåliga.
Nu hade jag tänkt att läsa igenom ett svenskahäfte som vi har fått till Nationella Proven, vi har ett delprov imorgon så det kan ju vara bra om man är lite bekant med materialet.
Hoppas ni har det bra!
Och just ja, jag får inte glömma säga hej till Therese, hon bad nämligen om det. Så; HEJ THERESE! haha ;)
Ta hand om er
KRAMAR
